Indiankrasse, även kallad blomsterkrasse (Tropaeolum majus), är en lättodlad, snabbväxande och ätbar blomma med färgstarka blommor och pepparaktiga blad. Den är en favorit både i köksträdgården och i gourmetköket tack vare sin dekorativa och smakrika karaktär.
Ursprung och historia
Indiankrassen härstammar från Sydamerika, framför allt från Peru, Bolivia och Colombia, där den växer vilt i bergstrakter. Växten fördes till Europa på 1500-talet av spanska och holländska handelsresande.
Under 1600-talet blev den populär i klosterträdgårdar och hos apotekare, där den odlades både som prydnadsväxt och medicinalväxt. Den ansågs ha antibiotiska egenskaper och användes för att bekämpa infektioner. I Sverige kallas den ibland "kapucinblomma" eftersom munkarna från kapucinorden odlade den flitigt. Det spanska namnet på denna blomma är dessutom Capuchina.
Namnet "Tropaeolum" kommer från det latinska ordet tropaeum som betyder "trofé", eftersom bladen liknades vid sköldar och blommorna vid blodiga hjälmar från antikens krigsscener.
Visste du att?
- Indiankrasse var en favoritblomma hos Madame de Pompadour, som dekorerade sina rätter med den vid franska hovet.
- Blomman innehåller tropaeolin, ett ämne som gör att vissa blommor skimrar i UV-ljus, vilket attraherar bin och fjärilar.
- I folkmedicin har indiankrassen använts för att lindra hosta, urinvägsinfektioner och stärka immunförsvaret.
- Växten fungerar som en naturlig skadedjursbekämpning, eftersom den kan locka bort bladlöss från andra grönsaker.
Smak och användning i mat
Indiankrasse är en av de mest användbara ätbara blommorna i trädgården. Både blommor, blad och frön är ätliga.
- Bladen har en pepprig smak, liknande vattenkrasse, och kan användas i sallader, pesto och smörgåsar.
- Blommorna är mildare men fortfarande peppriga och fungerar utmärkt som dekoration på sallader, desserter och smörgåsar.
- Omogna frön kan läggas in i vinäger och används som ett alternativ till kapris (kallas ibland "fattigmanskapris").
